Det förekommer cookies på foodjunkieblog.com. Genom att fortsätta läsa på foodjunkieblog.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

20:47 | May 26, 2019

en rädsla som växer varje dag

Alltså det finns ingen hejd för hur glad jag kan bli när jag fått ihop mitt lilla fat med frukt, bär, frön eller nötter! Ni kanske börjat förstå att det blir minst en om dan här hemma och lär inte sluta på ett bra tag. Min absoluta favorit är persika, så lycklig att det kommit i säsong nu!!

  

Idag fick jag sovmorgon och jag lyxade även till mitt fat med lite agave honung på och havremjölk!

Ni måste testa den härliga mixen: 

Banan, persika, hallon, jordgubbar, gojibär, solrosfrön, flytande honung, chiafrön och havremjölk

Idag är det ju en väldigt väldigt väldigt fin dag. MORSDAG! GRATTIS TILL ER ALLA, ni är bäst och helt underbara!

Jag åkte ut och överraska mamma och körde loss i hennes flytt, fick så mycket gjort och så mysigt hon börjar få det i nya lägenheten! Ska erkänna att jag längtar efter att vi får den känslan hehe. Vi var faktiskt på lite olika lägenhetsvisningar idag innan jag åkte till mamma. Så spännande!

Det mest spännande nu är såklart att jag ska få bli tvåbarns mamma!(!!!!) Att min lilla Alba ska få blir storasyster <3<3<3

Nu till en sak jag bestämt mig för att dela med mig av. Tycker ändå att det hör till temat idag. För den dagen jag födde Alba blev jag mamma! Och det här med att föda.. Jag kan knappt tänka på det utan att känna att andningen blir tung. Nu när vi var i Spanien fick jag slappna av och tänka på förlossningen. Och självklart då tänka på hur förra gick. Jag började från en början känna att jag ville ha revansch för nu skulle jag veta själv hur allt går till. Det där med smärta skrämmer mig inte, det är någonting man glömmer och någonting vi klarar av. Men det är vissa saker som började gro mig, en rädsla som vuxit. 

När jag var hos barnmorskan förra veckan tog jag upp det. Hon har jobbat på förlossningar och allt annat som har med graviditet att göra. Vi gick igenom min förlossning och där satt jag och börja gråta. Alba satt fast och jag hade varit öppen 10 alldeles för länge. Därav sugklocka men när dom ska sätta den i panik för hennes hjärna börjar svikta och dom sätter dom sugklockan fel och då går Albas hjärtslag ner ännu mer. Vilket jag aldrig vetat, även mer saker skedde men kan berätta mer senare. Allt blev så tydligt nu när hon läste allt och jag var en minut för akut kejsarsnitt.. Jag har aldrig tänk på allt och bearbetat det som hände för har endast varit glad att Alba finns hos oss frisk och alldeles perfekt!

Nu ska jag få gå på tillväxtultraljud för att se att lillebror inte kommer sitta fast. Alba var liten, 2.8kg och han kan vara så mycket större tänker jag. Den här gången  kommer jag inte chansa. Det handlar bara om att få ut honom säkert nu inte att få uppleva en förlossning igen. Vilket jag v e r k l i g e n vill då det finns ingenting häftigare! Jag ska på möte och se vad en “specialist” säger och så får jag och min kille bestämma mer efter det. Så tacksam för hans stöd i det hela, kom hem och kunde inte sluta gråta efter mitt samtal med vår barnmorskan..

Är det någon av er som har likande upplevelser så skulle jag blir mer än tacksam om ni ville dela med er? <3


10 kommentarer



10 kommentarer om “en rädsla som växer varje dag”

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Jag accepterar villkoren som finns här

  • Min första förlossning för 5år sedan kunde jag under lång tid inte prata om utan att gråta. Igångsättning, öppen men barnet kom inte ner (satt dock inte fast), klipp och sugklocka pga påverkade hjärtljud, barnet togs omhand av barnläkare direkt men återhämtade sig snabbt och är världens friskaste kille.
    För 4 månader sedan kom vår dotter, en helt annan förlossning. En helt fantastisk upplevelse, ingen igångsättning eller sugklocka och ett helt välmående barn. Så den ena förlossningen behöver inte vara den andra lik och första barnet har ju banat väg för nästkommande.
    Önskar dig all lycka och att du får bra vägledning av specialistbedömningen.

    Reply
  • Min första förlossning tog också väldigt lång tid, 20 timmar aktiv födsel. Jag öppnade mig sakta och när jag väl var öppen 9-10 cm låg min dotter högt upp och det tog lång tid innan hon kom ner, blev klippt och tagen med sugklocka till slut. Också väldigt nära kejsarsnitt. Pratade med min svärmor om detta efteråt och hon såg igenom mina papper då hon jobbar som barnmorska på förlossningen, men hon sa att detta förloppet är väldigt vanligt bland förstföderskor. Andra barnet kom knappt 22 månader senare, också det en ganska utdragen förlossning (10 timmar aktiv födsel). Öppnade mig mycket fortare, men det tog två-tre timmar från 9-10 cm öppning tills han kom ner. Dock ingen sugklocka, utan han kom ut ”av sig själv”. Nu kommer trean om ca 1 månad, exakt två år efter siste förlossning. Blir spännande att se hur det blir denna gång 🙈😖 här är jag dock mest rädd för smärtorna och livrädd för att nåt ska gå fel så att jag måste göra kejsarsnitt 🤯

    Reply
  • Hej Edita,
    Jag var med om precis samma sak på min förlossning. Är inte gravid igen men har känt mig så ensam i min upplevelse och ifrågasatt hur det gick till. Mitt öppningsskede gick väldigt fort. Från värkstart tog det 4h innan jag var öppen 8cm. Och ytterligare 1,5h till 10. Men bebis ville inte komma ned och allt avslutades med sugklocka. Det var kaos på BB och ingen läste mitt förlossningsbrev där det stod att jag var både förlossningsrädd och lider av något som heter GAD (ångestsyndrom)(detta stod också i min journal men det var kaos den helgen, det vittnade alla om). Jag kände att jag bara blev försedd med påfyllning av eda tills någon sa “nu får vi ta och avsluta förlossningen”. Och för mig var deras sätt att hantera mig 100% fel. Mitt tips är därför att vara övertydlig med personalen om dina rädslor, om du så måste hålla i ditt förlossningsbrev och tvinga folk att läsa det. Om något så hade jag önskat att dom visste om min rädsla så kanske min upplevelse hade blivit annorlunda trots sugklocka. Men en tanke som jag själv försöker ha är att man aldrig vet hur en ev 2a förlossning kommer gå. Man ska aldrig ta ut något i förskott som inte hänt, men prata om dina rädslor för det hjälper och lättar på trycket och spänningen hos dig och kanske kommer det hjälpa kroppen att göra jobbet. Låt proffsen hantera den och förhoppningsvis blir din nästa förlossning utan komplikation. Men du gör rätt i som tar den hjälp du kan få. Håller alla tummar att dina förlossning ska bli så bra som den kan bli! Kram!

    Om du själv har något tips så tar jag gärna emot det. Är inte gravid men vill så gärna ha fler barn i framtiden och att få uppleva en förlossning är ändå något jag vill göra igen. 🙂

    Reply
  • Med mitt första barn blev jag förlöst med urakut snitt efter att de använt sugklocka 7 gånger (!! Fruktansvärt) och han till slut var så medtagen att han var tvungen att komma ut omgående. Jag fick inför mitt andra barn både röntga bäcken för att se så det inte var för trångt och göra viktuppskattning. Det visade sig att det var epiduralen vid min första förlossning som ställt till det. Så ingen epidural är mitt tips! Jag födde två barn till efter min första och de två andra har varit helt fantastiska förlossningar! Första är född – 09 så det är ju 10 år sedan och mycket har säkert förändrats, men mitt tips är ändå att skippa bedövning och öva på profylaxen. 👍 Lycka till!

    Reply
  • 2 struliga förlossningar. Valde kejsarsnitt på tredje, kände dock (precis som du) att jag egentligen villa ha vaginal men orkade inte. Kan säga nu efteråt att kejsarsnitt också var mäktigt, kände mig inte alls snuva på vaginal förlossning. Glad att jag gjorde det och nu har jag erfarenhet att både och vilket kan stötta många andra.

    Reply
  • Jag har liknande erfarenhet som du. Var öppen 10 cm i 4 timmar med krystvärkar och avslutades med sugklocka . Allt gick bra men traumatiserade mig . Det var med barn nr 1 ska tilläggas. Under graviditet nr 2 så gick jag på konsultationer och sk second opinion och vi kom fram till kejsarsnitt. Jag öppnade mig 10 cm fort vid första förlossningen men allt stannade av och jag var i den fasen 4 timmar som jag nämnde ovan (vilket gjorde att min livmoder blev ”trött” som dom kallade det och allt stannade av) . Så med barn nr 2 hade jag förmodligen öppnat mig snabbare med risk att få en ”trött livmoder” igen där värkarbetet stannar av . Så jag valde snitt , vilket INTE var ett lätt beslut, jag var så rädd inför det , mer rädd än inför förlossningen, men allt gick bra! Kan tillägga att pojken (barn nr 1) vägde 2845 g, och tösen (barn nr 2) 3310 g och hon var 3 cm längre 🙂
    Men min historia ovan är inte till för att skrämmas och alla graviditeter och förlossningar är verkligen unika i sig. Stor kram till dig fina du. Allt kommer gå bra.

    Reply
  • Min första förlossning var väldigt lång (över 20h) där han låg snett och därför inte kom ned som han skulle. Det behövdes aldrig sugklocka med de övervägde kejsarsnitt fler ggr men läkaren som bm konsultade ville vänta. Tillslut kom han, frisk och välmående, men jag blev traumatiserad. Flera månader senare grät jag när jag pratade om förlossningen. Detta ledde också till förlossningsskräck och gjorde att jag inte ville ha fler barn (som jag alltid velat tidigare). Jag fick gå på ett eftersamtal med en barnmorska där vi gick igenom hela förloppet och hon förklarade varför det blivit som det blivit och vad som kunde ha gjorts annorlunda. Detta hjälpte mig massor i min förlossningsskräck och efter det känner jag att jag nog vågar försöka bli gravid igen. Det bästa var att hon sa att om jag blir gravid kommer jag få gå på aurorasamtal där vi planerar för förlossningen och där mina önskemål kommer stå klart och tydligt i min journal så att alla personal kommer se det utan att jag behöver berätta hur jag vill ha det, tex. kan jag be om ett kejsarsnitt om jag känner att kag inte orkar mer. Kanske kan du be om att få ett autorasamtal? Stort lycka till, det kommer gå superbra!!
    Kram!

    Reply
  • Jag var livrädd för alla komplikationer både för bebis och mig själv. Jag vistas också mycket i Spanien och valde privat sjukvård där, dvs samma läkare fr första ultraljudet till leverans av bebis❤️Jag valde planerat kejsarsnitt vilket känns som det bästa val jag någonsin gjort. Min Tyska läkare är underbar och hela min förlossningsdag var bara mys och härligheter. Inte ett uns av smärta och allt efter hur jag/vi ville ha det. Min bebis hade navelsträngen 2 varv runt halsen så det hade blivit akut snitt, detta var inget jag ens märkte då min doktor löste der lugnt ovh berättade der först för mig dagen efter när han sett att allt var 100% bra med bebis🙏🏻Jag hade inte ett uns av stress. Det jag vill säga med detta är att följ din inre känsla vart den än tar dig. Jag fick oerhört mycket kritik över mitt aktiva snitt val och hade jag lyssnat på dessa människor kanske min dag inte hade vart så härlig.

    Reply
  • Hej!
    Jag hade nästan precis samma upplevelse i feb när min dotter föddes. Allt gick toppen till att börja med. Såklart det gjorde ont men det finns smärtlindring som gjorde det hanterbart. Dock så tror jag att epiduralen stannade av värkarbetet som det kan göra vilket gjorde att jag fick värkstimulerande dropp som gick på max. Jag var helt öppen i 5 timmar men trots det kom hon inte ned sista biten så jag kunde krysta. Jag provade att krysta i en timme utan att känna några som helst krystvärkar. Min dotter började bli trött i magen och hjärtljuden gick ned. Hon behövde komma ut helt enkelt. Det börjades prata om sugklocka och då började jag storgråta. Det och kejsarsnitt var det sista jag ville. Jag är själv barnmorska och jobbar på förlossningen så vet jag mkt väl vad det innebär. Gillar det inte riktigt när jag arbetar heller trots att jag vet att det är ett bra hjälpmedel. Men hon kom ut på 2 st dragningar och allt gick på pappret bra. Även om det gjorde skitont och lämnade ett stort tomrum i mig att det inte blev som jag tänkt (ville så gärna föda på pall eller fyrfota). Men trots det så känner jag bara att jag hoppas jag får föda barn igen och få revansch. Och eftersom jag jobbar med förlossningar så vet jag att som omföderska så går det oftast mkt snabbare att föda barn ( antal timmar) och bara för att det blev sugklocka första gången behöver det inte alls bli det andra gången. Sugklocka är mkt vanligare på förstföderskor. Jag tror det kommer att gå hur bra som helst och att du kommer att få en bra upplevelse denna gång. All lycka till!!

    Kram Evelina

    Reply
  • Jag gjort två snitt, pga. sätesläge på båda barnen. Båda var planerade, ena blev dock brådskande och slutade väl, även om det skulle ha kunnat gå riktigt dåligt (navelsträngen i kläm, vet inte medicinsk term). De andra gjordes på planerat datum, men slutade med 1,5 dygn på intensiven för vår lilltjej pga. andningssvårigheter. Allt slutade dock väl. Ifall de blir flera barn, så kommer det också att bli snitt (standard i Finland iallafall att det är snitt om man haft minst 2 st. snitt). Även om jag själv mått väldigt bra efter snitten och återhämtat mej snabbt, så känner jag mej lite snuvad på upplevelsen som en förlossning innebär (ett snitt känns mera medicinskt och kliniskt och grande finale liksom uteblir). Men i de hela, jag har bra upplevelser om snitt och tror att jag alla gånger skulle välja vaginal födsel om jag kunde (har inte varit ett alternativ i mitt fall).

    Reply