Det förekommer cookies på foodjunkieblog.com. Genom att fortsätta läsa på foodjunkieblog.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

12:32 | September 10, 2019

mitt lilla lejon

Det där ni ser ovanför er, typ det sötaste och ljuvligaste jag vet! Små små och overkligt lena bebisfötter och stora manliga men så fina händer. Älskar att jag hann fram med kameran när dom låg där och mös. En bild jag kommer titta tillbaka på och alltid tycka är så otroligt fin.

Mina killar, vilket livspussel det blir med fler barn. På ett mysigt sätt, jag gillar ju att planera och det måste man verkligen med fler barn. Dessutom nu när jag inte får bära tungt heller måste jag t o m planera in när vi ska handla ihop.

Och idag kära ni blir den här lilla snälla killen 4 veckor. STANNA TIDEN! Hur kan den gå så otroligt fort.. Även om det känns som han alltid har funnits med oss, så känns det så galet att han redan är fyra veckor. Så liten men ändå så stor.

Mycket sömn, mat och blöjor är det. Väldigt väldigt snäll kille som sover hela nätterna.. Vet inte om jag vågar nämna detta men han och jag sov till 12.30 igår. HERREGUD sov ikapp hela sommarens sömnlösa nätter med stora magen och nu när jag haft ont. Visst att jag vaknar till och gav tutte nån gång men att jag kunde somna om fram till 12.30!! Jag är fortfarande i chock och extremt utvilad tvåbarnsmamma skriver till er 🙂

Mitt lilla lejon. Jag älskar ju stjärntäcken! Både min mamma, syster och gudson är lejon så väldigt spännande och se om det kommer fram några typiska drag från lejon. Vet ni några så dela gärna gärna med er 🙂

Ursäkta min morgon frisyr hehe.. Hann ta en snabb bild innan Alba smet till förskolan imorse. Ja det stämmer fint, jag var uppe tidigare än igår hehe.

En liten sak jag längtat efter, som vissa av er kanske tycker är löjlig men MATCHA sin ungar i kläder. Det tycker jag är för sött! Såg att tröjan Lucas har på sig är på rea – TRYCK HÄR. Och även Albas klänning – TRYCK HÄR

Alba går runt och säger att hon är så stolt över sin lillebror. Tycker är så fint ord som jag tror hon inte riktigt vet vad det betyder.

3 kommentarer



13:50 | September 4, 2019

jag är otillräcklig och en enkel lunch alla borde testa

Vågar man ens räkna hur många bilder man hunnit ta på tre veckor… Jag kan inte sluta titta på mina barn! En heltids syssla haha. Tittade gamla bilder och filmer på Alba precis nu innan jag skriver och jag är fortfarande lite i chock hur lika dom två är i den här åldern. Ska visa er sen..

Alba kom ju dock ut som en liten munk till frisyr. En härlig krans hade hon i väldans många veckor som blev till månader. Den var väl mörk men inte riktigt som Lucas hår. Han har väl en lite mer bred näsa också.. men det känns som de flesta pojkar har?

En sak jag verkligen har fått känna på är att vara otillräcklig. Det är förmodligen en klassiker när man får två barn. Man får inte till det och det var jag förberedd på men man fattar inte förens det händer! Och att alltid ha ögonen med när Alba vill gosa med lillebror (24/7), även hur väl hon än menar så är ju hon fortfarande ett barn och vet inte alls vad man kan göra..

Det här med NAPP. Alba ville a b s o l u t inte ha det då jag testade en hel del sen behövde hon inte det då hon var en väldigt lugn bebis.. Nu när man har två och vill finnas mer för den stora så är ju en napp mammans bäste vän kände jag. Trots min kille var lite anti napp(han har erfarenhet från sina stora barn) så testade vi i förrgår och hoppla vad bra det blev. Han tog den och jag hann vara massa extra minuter med Alba <3

Men vill ge eloge till alla ensamstående mammor- WOW! Jag kan inte förstå hur jag klarat mig utan pappan här hemma <3<3<3 Tänk att dom här två är halva mig och halva han!!

Men ni ska inte bara få se bilder på dom här två.. jag hann fota min lunch idag!! 😀

Man kan knappt förklara hur bra den här salladen är. Känns typ som en klassiker. En som man alltid kan slänga ihop! Man mättar alla dessa behov av salt, sött, ost, nötigt.. Ja ni kanske fattar?

Ni behöver:

  • bulgur
  • spenat
  • jordgubbar
  • pinjenötter
  • pumpakärnor
  • rödlök
  • valfri ost ( tips är helt klart ÄDELOST!!!)
  • färsk timjan
  • olivolja
  • salt

Koka bulgur, skölj spenaten, rosta pinjenötter och pumpakärnor, skär upp jordgubbar och rödlök. Blanda allt och ha nu på din ost, olivolja, salt och färska krydda 🙂

1 kommentarer



20:55 | August 27, 2019

NY MÄNNISKA

Hej!!

Jag har börjar bli människa, herregud hej livet och hej alla fina ni. Jag är tillbaka! Det kliar i mig så sugen jag är på ta ikapp allt det där jag tänkt. Att vara fast i typ ett rum gör en nästan knäpp. Och med den där smärtan som gör att man har sånt litet tålamod och är så skör. Man är ju redan blödig och dan i sin lilla bubbla. Snart ska jag ta en av mina sista plåster på såret, efter jag sagt hej till er tänkte jag.. Fall Lucas inte vaknar. Fast det ska jag inte klaga på, nu är han bara två veckor och peppar peppar ta i trä precis som Alba sover han genom hela natten. Fast som mamma till ett spädbarn sover man ju inte för mycket, man är ju där och tittar till dom även fast dom sover.

Jag har haft världens tur och haft så många som hjälpt mig dom här dagarna. TACKSAM från hela mitt hjärta! <3

Och idag är det exakt 2 veckor sen Lucas kom till världen, två veckor sen jag blev tvåbarnsmamma, två veckor sen Alba blev stora syster <3 Och som många sa 2 veckor tar det sen är man på benen efter ett snitt. Vilket stämde så på mig! Tips till alla er som ska göra snitt, ät era värktabletter slaviskt, var uppe och rör dig och försök att sträcka ut dig!

Kram till er och hur söta är dessa bilder 🙂

2 kommentarer



10:35 | August 25, 2019

när Lucas kom till världen

Hej bästa bästa bästa ni!

Idag vakna jag upp och kände nästan mig sugen på att hoppa över värktabletten. Men så mycket ska jag inte ta ut glädjen att det börjar kännas bättre. Så kul att många sa 14 dagar är det bättre, nu är det 12.. Så passar på att komma och säga hej 🙂

Tänker att ni ska få följa med lite dagen då min älskade Lucas kom! Mina mobilbilder.. tycker det kan bli så mycket mer personligt då och hur det verkligen gick till. Får se hur länge jag håller mig från lyckotårar det här inlägget.. Så här kommer nog ett av mina personligaste inlägg!

Här har vi parkerat bilen, tagit med BB väskan och babynestet, fått vårt skåp att hänga in våra saker och kläder i och fått våra andra fina kläder men glömde dock mina tofflor i bilen pga lite stressade, jag trodde min kille var iväg och hämtade bilen när vi skulle åka in men var i själva verket utelåst på innegården utan telefon när han slängde sopporna..Men men, på bilden har jag fått några alvedon med några klunkar vatten (jag var så nervös så helt torr i munnen men man måste fasta ju innan operation så kommer ihåg hur härligt det var med lite vatten!).

Här har vi rullat ner sängen till operationsavdelningen, sitter och småpratar med sköterskorna för att fördröja tiden som stod still.

En liten kille som var supervaken, redo att komma ut 🙂

En annan kille som absolut inte heller kunde sitta still.

Oj, tänk att här är det inte många minuter kvar till att vi får höra det där skriket. Det där som man väntat på så obeskrivligt länge. Det lilla skriket som fick oss båda att börja gråta av lycka! Sen att det tog en minut tills han kom till mitt bröst för att kontrollera att allt är som det ska eftersom det är lite annorlunda att komma ut så här istället för vaginalt.

Lite roligt här var att dom frågade fall vi ville ha musik då dom höll på fixa lite innan han skulle komma.. Och vi säger ja, då kommer radion på med låten -How Am I supposed to Live Without you- med Micheal Bolton. Väldigt väldigt väldigt fin stund blev det och låt han kom till världen till (hade lika gärna kunnat bli katastrof med tanke på radio, en reklam som LENDO LENDO eller VUXEN PUNKT SE.. ja ni fattar säkert)!

Den här känslan vet bara en mamma. Den går inte att förklara för nån! Ens allt och lite till läggs upp på bröstet.. För andra gången i mitt liv, precis lika stort och häftigt. Oavsett förlossning, gång, kön och upplevelse. Det finns inget som kan jämföras med det här!

Lite snuskigt att min kille fick klippa navelsträngen framför mitt ansikte där, med typ en slö sax… Men annars är man helt i sin egna värld och märker ingen annan i rummet. Trots slangar, blodtryck som åkte upp och ner vilket känns som ett tungt tryck och pirr över bröstkorgen.

MINA KILLAR!!!! Tänk att båda är födda den 13:e och Lucas kom även klockan 13 <3<3<3

Här fick dom gå ut och väga etc, medan jag låg själv på bordet och hörde hur dom typ dammsög ur min mage och mitt blodtryck skulle stabilisera sig, vilket var så läskigt tycker jag. Kändes som jag skulle tappa kontrollen och svimma var 5 sekund och tröttheten som svepte över en, kunde knappt hålla ögonen öppna eller kroppen var som helt utslagen. Där och då ville jag fly min kropp, vara vaken under en sån här operation är värt allt för att få se sin men att inte känna sin undre del av kropp och allt det där som jag skrev var inget jag vill uppleva igen! Jag skriver nog det mestadels till mig själv, för just sånna här saker förtränger man!

Här har vi rullats ut på uppvaket, ser ni så trött jag ser ut trots lyckligast på planeten? Fortfarande helt slut i kroppen och börjar känna lite pirr i ena foten precis som tandläkarbedövning. Det är så häftigt hur dom tar tutte DIREKT, det där lilla suget som känns SÅ MYCKET!

Ser ni att jag har tejp på örat.. Min kille fick tejpa in mitt örhänge som inte går att ta av då man egentligen inte får ha smycken under operation.

Nästan samma sekund som vi kom upp till rummet kom vår stora skatt dit. Min mamma, syster och henne kille var också med men tyvärr fick dom inte komma in i rummet så väntade snällt och otåligt utanför…

Det här är den stund jag väntat nästan allra mest under hela min graviditet! <3

Så rullade dom ut lilla underverket till dom andra, kvar vart en trött mamma som inte anade hur ont det skulle börja göra efter alla värkstimulerande börja avta. Trodde dom skojade med mig när dom tog ur kateten morgonen efter och bad mig gå från sängen till den där dörren som ni ser. Då fattade jag att det här är en så stor operation!!

Timmarna gick, godset fortsatte och smärtan var hemsk. Alba kom på besök och jag ville bara kramas med henne!! Hade jag haft kejsarsnitt med första barnet, hade det varit någonting H E L T annorlunda men nu var det sämsta. Med första att få ligga och mysa med sin lilla lilla bebis och härda ut smärtan men NU att vara bådas mamma… TUR ATT DET FINNS EN PAPPA, MOSTER, FAMILJ OCH VÄNNER <3 Jag har känt mig som världen sämsta mamma (som dessutom behövt säga nej hela tiden att pussa och vara för nära lillebror hela tiden då hon vart förkyld första dagen vi om hem från BB) vilket inget jag var beredd på eller vill vara när det ska vara som mest mysigast och lyckligast! Hade jag kunnat välja hade jag fött vaginalt. Men andra halvan av hjärnan är så TACKSAM för att han är här och allt gick som det skulle <3 Och som sagt, smärta är någonting vi alla förtränger så idag när allt vänt känner jag mig mer positiv till allt igen. Jag är en ny människa och längtar ihjäl mig till att kunna ta en promenad, bära upp och krama min stora tjej osv men nu ska jag njuta lite till av lilla bubblan då han bara är tolv dagar än så länge.. Tiden går så fort!

TACK Danderyds-sjukhus för ni tog hand om mig och fick min son till världen <3

Har ni några frågor, skriv 🙂

8 kommentarer




20:52 | August 20, 2019

Hej från bebisbubblan!

 

Blir helt tårig av att se dessa bilder. Jag har ju inte ens börjat skriva!!

Men HEJ från bebisbubblan! <3

Ni är underbara, alla era fina kommentarer överallt läggs direkt i mina lyckofickor i kroppen! TACK till alla er x 1000! Förlåt att det dröjde ett tag innan jag kom in och sa hej här. Innan var jag så nervös och tankspridd, att veta dag och tid när ens efterlängtade lilla bebis ska komma är så overkligt. Även om jag vetat det datumet i ca 2 veckor så blev jag mer och mer så pirrig att jag knappt själv visste vad jag hette. Han kom nio dagar tidigare men med mina värkar som kom allt mer oftare hade han inte stannat där inne många dagar till.

Jag kommer ihåg när Alba kom att jag kände en sån stress att uppdatera här och att jag inte kunde njuta fullt ut så det lärde jag mig helt klart nu även fast ni varit med i mina tankar så hoppas jag ni förstår varför det varit tyst här. Dessutom har jag knappt öppnat datorn(min Lightroom ligger dessutom nere så följer ni mig på Instagram har ni sett dom flesta bilderna tror jag men för mig är det så mycket känslor bakom alla), min smärta har inte tillåtit mer än lite bebisgos och alla fina som varit och besök oss <3

Dagen innan han kom till världen, alla som kom hem hit sa att man kunde ta på luften här hemma så pirriga.

Och morgonen innan vi åkte in till Danderyd, då vara det svårt att säga hejdå till sin stora bebis här hemma som skulle till förskolan. Veta att nästa gång vi ses håller hon i sin lillebror. Hon med världens bästa tålamod, hon som väntat och varit så stolt så länge <3

Klockan elva var vi inne på plats, och här byter vi om på mig..

Ja ni kan ju säkert förstå pulsen här, att vi snart skulle ta den där sängen som står bredvid mig och rulla in den till operationsrummet. Sista bilden på kulan, en riktig boll. Tänker att jag ska berätta mer sen hur allt gick till och hur jag känner med kejsarsnitt!

Precis kommit upp till vårt rum efter uppvaket och in kommer STORASYSTER!! Guud som tårarna sprutade av glädje hos mamman här, Alba var så fin och försiktig! Dock undra hon varför mamma hade alla dessa slangar, hon bryr sig så mycket och jag får inte säga att hon är söt då blir svaret -och lillebror!!

Idag är han 1 vecka gammal, och jag är lyckligast på jorden att få vara Lucas Mauritz George mamma!!

Lucas skulle Alba hetat om hom var kille så direkt när vi fick veta att vi väntade en son ville min pojkvän att det skulle bli en Lucas. Jag ville vänta och se att han var en Lucas innan, så hade en del namn på lager men direkt när jag såg honom att här är min Lucas! <3

Lucas betyder ljuset och Alba betyder soluppgång vilket passar så fint ihop <3

Han vägde 3.200 gram och 51cm lång

Min son <3

7 kommentarer