Det förekommer cookies på foodjunkieblog.com. Genom att fortsätta läsa på foodjunkieblog.com godkänner du detta. Läs mer om cookies här.

21:56 | November 10, 2019

en period

Aldrig på alla dessa år har jag haft så här långa pauser från bloggen. Känns lite konstigt men jag har behövt det. Bara få vara mamma. Det här är en period som går så fort med bebisar men det har även varit familj och släkt här så jag har full rulle och tyvärr har inte kameran varit prio.

Dessutom har jag ny kamera.. som jag inte alls får till som jag vill. Eller så är det så att jag fortfarande är så ledsen över att min gamla blev stulen. Jag har inte nämnt det här men vi hade inbrott när vi sov.. och ja, vi blev av med en hel del tyvärr. Jag trodde ärligt talat inte att dom gjorde det när man hade bebis. Det är tyvärr vanligt med inbrott här, så otroligt obehagligt! Och det är som jag inte alls känner mig taggad på saker efter det skedde.. Därav också lite tystnad här.

Sen är det så tråkigt men min blogg strular, inga gamla bilder finns och det är lite meningen med min blogg. Att kunna söka på ex ‘fisk’ så kommer alla fiskrecepten upp. Det älskar jag att kunna göra när jag inte vet vad jag ska laga här hemma. Eller när ni frågar om någon recept. Hoppas det löser sig snart! Säger till då så kan ni söka runt här bland massa recept <3

En dille just nu, eller varit sen vi kom.. GRÖT med kall mango och flytande honung. O m g!

Mitt älskade hjärta, så tacksam att hon inte vakna när inbrottet skedde!!!!

3 kommentarer



20:37 | October 22, 2019

Alba på förskolan i Spanien

 

Hej mina fina!

Det ser så mysigt ut hemma med alla löven. Jag älskar verkligen hösten, när man kan ta långa promenader och sen komma in och gosa ner sig! Eller när det regnar och man bara kan vara hemma.. själv, med familjen eller vänner. Här är det fortfarande väldigt varmt, kändes som det skulle vända lite idag men vette tusan.. Men längtar tills att klockan ställs om, det är så bäcksvart på morgonen. Känns som man går upp mitt i natten, eller Alba säger det varje morgon -ska vi åka till dagis mitt i natten.. haha.

Så hur går det på förskolan. WOW, 7 dagar har hon gått nu och det börjar redan komma lite ord på både spanska och engelska. Det är inte som lämningen och hämtningen hemma, då dom har skorna på sig hela dagen så behövs det inte sättas på någonting  när man kommer. Det börjas med att man ringer på vid grinden så dom ser vem det är som kommer och dom släpper in. Är man tidig står man utanför på gräsplätten med andra föräldrar tills klockan blivit 16. Då kommer flickorna med nykammat och ny uppsatt hår  (dom använder någon balsamspray som doftar så mycket haha). Man får alltså aldrig gå in på förskolan. Alba säger att maten är väldigt god, soppa 3 gånger men fisken var Urk (tror det var bläckfisk…) men det bästa säger hon med det störta leendet är mellanmålet- bulle och chokladmacka. Dvs inte ett sockerfritt dagis som vi har hemma. Jag tycker det är så skönt att dom inte går ut från förskolan, skulle vara mer nervös då. Men vi går vår kvällspromenad så hon får springa av sig, vilket hon älskar och längtar efter  <3

Vad gör jag medan hon är där kanske ni tänker.. Men hjälp hinner knappt duscha med min klängapa. Lucas vaknar så fort jag lägger ifrån mig honom och vill endast vara på mig nu. Måste vara nån fas, men tycker den varit ett tag nu.. Så skönt att han gillar sin vagn och att ska bil, det var inte Albas favoriter. Vi ska faktist till doktorn med honom imorgon, han får blod i blöjan. Vilket kan vara vaccinet eller att han också är komjölksallergisk precis som Alba. Lilla älsklingen, håll tummarna med oss!

4 kommentarer



18:47 | September 16, 2019

DAGEN D, DOPET!

Vi har döpt våra små barn! Det var igår, söndagen den 15e september klockan 15, lite fint för som jag sagt tidigare.. Alba kom den 15e kl15 år 15 och i rum 15. Så när jag ringde kyrkan för ca 10 dagar sen och dom hade bara den tiden kvar kände jag direkt JA. Trots att det var så tätt inpå så körde vi. Vi hade ju pratar om dop så länge.. i hela 4 år sen Alba kom. Och nu när Lucas låg i magen hade vi bestämt oss att vi gör det direkt, med båda! För det är ju så, gör man inte vissa saker är det lätt att man skjuter på det.

Nu i efterhand är jag så glad för att det blev senare med Alba, hon hade sin drömdag igår! Ni kan ju tänka er att vara 4 år och få den här prinsessklänningen av sig faster. Så lyxigt att få ha syrianska sidan i familjen, dom hann fixa den här fina klänningen och massa mer <3

Lilla Lucas hade ingen aning om vad vi höll på med. Men ni kan få veta att det var dags att klä honom, i min pappas gamla klänning. Här är klockan efter halv och vi har några få minuter kvar innan vi ska gå. Klänningen är ny steamad, vilket den inte var när vi kom fram. Så tips till alla som ska döpa, sätt på klänningen på plats. Vi ser ju kyrkan härifrån där vi bor nu, så otroligt mysigt.

 

Här är världens bästa gudmödrar! Dom två som älskar våra barn som om det vore sina egna <3

Vi har samlats i ett litet rum på sidan i kyrkan medan alla satte sig där ute. Prästen kom in och hämta oss när det var dags och det var inte en minut över 15. Och självklart hände det en sak i blöjan precis innan och höll på bli kaos med det…

Frida gick först med Lucas och gudfar Teddy och sen Lisa med Alba och gudfar Johan. Efter dom kom jag och min kille och sist prästen Olle

Och här står vi uppradade 🙂  

Och herregud så många det blev, jag som bjöd dom bara för någon dag sedan.. Eftersom det vart så spontant. Världens BÄSTA gäng så mysigt och få samla alla kära. Så tacksam för varenda en som kunde komma och förgylla den här dagen! Dom som inte kunde var med oss i tankarna istället 🙂

Vill verkligen tipsa er alla om vår präst vi fick. Olle Liljefors i Hedvig Eleonoras Kyrka. Han gjorde hela vårt dop så otroligt fint!

Även fast det var vi som valt psalmer etc, så stod vi där lite lätt förvirrade och letade vilken alla sjöng på. Lisa däremot kunde dom alla utantill. Vi hade bara valt två men tydligen kan hon väldigt många. Men hörrni, hur söt är inte Alba, så peppad!

Han bad henne och pappan komma fram och hjälpa honom hälla upp dopvattnet..

sen tillbaka på sin plats och då ber han alla barn som var med där inne komma fram

Det var nämligen en hel del barn och ni kanske ser på bilden nedanför så lycklig Alba blev när hon fick sällskap

  

Lilla gumman var klar så kom nästa gullis, sa inte ett pip när vattnet kom..

Efter tände gudföräldrarna deras ljus som vi fick med oss hem    

Stolta föräldrar <3

Älskar dom här bilderna, vilka favoriter. Alla barn, mina gudbarn, gudföräldrarna <3

Efter vi varit i kyrkan spatserade hela ligan ner till Italiano baren. Som egentligen var stängt så hade hela stället för oss själva. Det blev bättre än jag tänkte. Nu ska ni få höra vad som hände innan dopet, jag fick p a n i k ont i magen. Det nästan svartna framför ögonen. Så mina nära och kära fick rycka in och fixa allt det där jag hade på min lista. Läste sen på nätet att gör man snitt kan eftervärkar komma 4 veckor efter och vara helt brutala, speciellt med barn två eller mer. Enda jag hade i min tankar var att – jag ska till mina barns dop!

Så när jag fick se allt fint mina älsklingar hade styrt blev jag ju överlycklig! Och mitt bland mingel och ammande hann jag inte fixa med någonting alls.. Så det var några som gjorde att hela dopet blev så bra som det blev <3

En fullproppad resturang och vi hälsade alla välkomna och ta tårta sen efter all mat.. Dock hade jag gjort det med en nyammad tutte så det var nåt som var framme när detta tal hölls hahah..  

HUR FINA blev tårtorna vi hade beställt 🙂 Och sen min killes syster som bakat macaroons där bakom.. Allt var så galet gott!

Sen togs det inte så många mer bilder.. Fören alla hade gått. Alba dansa lycklig ändå in i slutet!  🙂

Tänk att det är exakt nästan på dagen ( okej 5 dagars skillnad hehe) 10 år mellan våra först födda killar <3 Och att det är varandras gudbarn!

2 kommentarer



10:14 | September 8, 2019

världens härligaste tallrik

Måste få visa min fina lunch! Jag tror eller jag vet jag så äter med mina ögon. Jag blir glad av fin mat och magen blir glad av bra mat så här har ni en sak att må bra av 🙂  

Man behöver:

  • rödbetor eller gulbetor tog jag här
  • parmesanost
  • grapefrukt
  • apelsin
  • pistagenötter
  • endiveblad
  • olivolja
  • salt
  • svartpeppar

  

Koka dina fina betor i saltat vatten. Filea din grapefrukt och apelsin. Skölj endiveblad och rosta dina pistagenötter i salt och dom inte är saltade. Ta bort skalet från dina betor och skär upp. Lägg nu allt i en tallrik och toppa med stora skivor parmesanost, olivolja, salt och svartpeppar!

Tada, världens härligaste tallrik! Jag åt det till och med två dagar i rad till lunch för hade kvar lite betor. Passar alltid på att koka några extra när jag kokar dom så man har klara i kylen sen 🙂

0 kommentarer




10:35 | August 25, 2019

när Lucas kom till världen

Hej bästa bästa bästa ni!

Idag vakna jag upp och kände nästan mig sugen på att hoppa över värktabletten. Men så mycket ska jag inte ta ut glädjen att det börjar kännas bättre. Så kul att många sa 14 dagar är det bättre, nu är det 12.. Så passar på att komma och säga hej 🙂

Tänker att ni ska få följa med lite dagen då min älskade Lucas kom! Mina mobilbilder.. tycker det kan bli så mycket mer personligt då och hur det verkligen gick till. Får se hur länge jag håller mig från lyckotårar det här inlägget.. Så här kommer nog ett av mina personligaste inlägg!

Här har vi parkerat bilen, tagit med BB väskan och babynestet, fått vårt skåp att hänga in våra saker och kläder i och fått våra andra fina kläder men glömde dock mina tofflor i bilen pga lite stressade, jag trodde min kille var iväg och hämtade bilen när vi skulle åka in men var i själva verket utelåst på innegården utan telefon när han slängde sopporna..Men men, på bilden har jag fått några alvedon med några klunkar vatten (jag var så nervös så helt torr i munnen men man måste fasta ju innan operation så kommer ihåg hur härligt det var med lite vatten!).

Här har vi rullat ner sängen till operationsavdelningen, sitter och småpratar med sköterskorna för att fördröja tiden som stod still.

En liten kille som var supervaken, redo att komma ut 🙂

En annan kille som absolut inte heller kunde sitta still.

Oj, tänk att här är det inte många minuter kvar till att vi får höra det där skriket. Det där som man väntat på så obeskrivligt länge. Det lilla skriket som fick oss båda att börja gråta av lycka! Sen att det tog en minut tills han kom till mitt bröst för att kontrollera att allt är som det ska eftersom det är lite annorlunda att komma ut så här istället för vaginalt.

Lite roligt här var att dom frågade fall vi ville ha musik då dom höll på fixa lite innan han skulle komma.. Och vi säger ja, då kommer radion på med låten -How Am I supposed to Live Without you- med Micheal Bolton. Väldigt väldigt väldigt fin stund blev det och låt han kom till världen till (hade lika gärna kunnat bli katastrof med tanke på radio, en reklam som LENDO LENDO eller VUXEN PUNKT SE.. ja ni fattar säkert)!

Den här känslan vet bara en mamma. Den går inte att förklara för nån! Ens allt och lite till läggs upp på bröstet.. För andra gången i mitt liv, precis lika stort och häftigt. Oavsett förlossning, gång, kön och upplevelse. Det finns inget som kan jämföras med det här!

Lite snuskigt att min kille fick klippa navelsträngen framför mitt ansikte där, med typ en slö sax… Men annars är man helt i sin egna värld och märker ingen annan i rummet. Trots slangar, blodtryck som åkte upp och ner vilket känns som ett tungt tryck och pirr över bröstkorgen.

MINA KILLAR!!!! Tänk att båda är födda den 13:e och Lucas kom även klockan 13 <3<3<3

Här fick dom gå ut och väga etc, medan jag låg själv på bordet och hörde hur dom typ dammsög ur min mage och mitt blodtryck skulle stabilisera sig, vilket var så läskigt tycker jag. Kändes som jag skulle tappa kontrollen och svimma var 5 sekund och tröttheten som svepte över en, kunde knappt hålla ögonen öppna eller kroppen var som helt utslagen. Där och då ville jag fly min kropp, vara vaken under en sån här operation är värt allt för att få se sin men att inte känna sin undre del av kropp och allt det där som jag skrev var inget jag vill uppleva igen! Jag skriver nog det mestadels till mig själv, för just sånna här saker förtränger man!

Här har vi rullats ut på uppvaket, ser ni så trött jag ser ut trots lyckligast på planeten? Fortfarande helt slut i kroppen och börjar känna lite pirr i ena foten precis som tandläkarbedövning. Det är så häftigt hur dom tar tutte DIREKT, det där lilla suget som känns SÅ MYCKET!

Ser ni att jag har tejp på örat.. Min kille fick tejpa in mitt örhänge som inte går att ta av då man egentligen inte får ha smycken under operation.

Nästan samma sekund som vi kom upp till rummet kom vår stora skatt dit. Min mamma, syster och henne kille var också med men tyvärr fick dom inte komma in i rummet så väntade snällt och otåligt utanför…

Det här är den stund jag väntat nästan allra mest under hela min graviditet! <3

Så rullade dom ut lilla underverket till dom andra, kvar vart en trött mamma som inte anade hur ont det skulle börja göra efter alla värkstimulerande börja avta. Trodde dom skojade med mig när dom tog ur kateten morgonen efter och bad mig gå från sängen till den där dörren som ni ser. Då fattade jag att det här är en så stor operation!!

Timmarna gick, godset fortsatte och smärtan var hemsk. Alba kom på besök och jag ville bara kramas med henne!! Hade jag haft kejsarsnitt med första barnet, hade det varit någonting H E L T annorlunda men nu var det sämsta. Med första att få ligga och mysa med sin lilla lilla bebis och härda ut smärtan men NU att vara bådas mamma… TUR ATT DET FINNS EN PAPPA, MOSTER, FAMILJ OCH VÄNNER <3 Jag har känt mig som världen sämsta mamma (som dessutom behövt säga nej hela tiden att pussa och vara för nära lillebror hela tiden då hon vart förkyld första dagen vi om hem från BB) vilket inget jag var beredd på eller vill vara när det ska vara som mest mysigast och lyckligast! Hade jag kunnat välja hade jag fött vaginalt. Men andra halvan av hjärnan är så TACKSAM för att han är här och allt gick som det skulle <3 Och som sagt, smärta är någonting vi alla förtränger så idag när allt vänt känner jag mig mer positiv till allt igen. Jag är en ny människa och längtar ihjäl mig till att kunna ta en promenad, bära upp och krama min stora tjej osv men nu ska jag njuta lite till av lilla bubblan då han bara är tolv dagar än så länge.. Tiden går så fort!

TACK Danderyds-sjukhus för ni tog hand om mig och fick min son till världen <3

Har ni några frågor, skriv 🙂

8 kommentarer